Apostlagärningarna 12:12-20

¹²När han hade funderat på vad han skulle göra insåg att han verkligen var frigiven, stod där själv på gatan och måste gå någonstans, gick han till Marias hus, hon var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad. Maria var Barnabas släkting, se Kol 4:10. Hennes son Markus följde med Barnabas och Paulus på den första missionsresan, se Apg 12:25; 13:5, 13. Enligt tidig tradition är Markus också författaren till Markusevangeliet.

¹³När Petrus knackade på den yttre porten, kom en tjänsteflicka som hette Rhode för att höra vem det var.

¹⁴När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför porten.

¹⁵De sade till henne: ”Du är från vettet.” Men hon vidhöll att det var Petrus, och de fortsatte säga: ”Det är hans ängel.”

¹⁶Under tiden fortsatte Petrus att knacka. När de till sist öppnade porten och såg honom blev de helt förvånade.

¹⁷Han gav dem tecken med handen att vara tysta och berättade för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: ”Tala om detta för Jakob Jesu halvbror som ledde församlingen i Jerusalem och för bröderna.” De var inte där just då. Sedan gav han sig av till en annan plats. Petrus håller sig gömd någonstans utanför Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se Gal 2:11, och kommer sedan till Jerusalemsmötet 49 e.Kr.

¹⁸På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna över vad som hade hänt med Petrus. Petrus befrielse måste ha skett under den fjärde och sista nattvakten mellan klockan tre och sex, eftersom han annars skulle ha saknats vid det sista vaktbytet.

¹⁹När Herodes Agrippa I sänt soldater och låtit söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han de sexton ansvariga vakterna och befallde att de skulle föras bort för att avrättas. Därefter reste han ner från Judéen till Caesarea och stannade där.

²⁰Det var politiskt oroliga tider och Herodes låg i bitter strid med det närliggande folket i de feniciska kuststäderna Tyros och Sidon. Gemensamt kom de deras representanter till kungen Herodes Agrippa I, som nu var tillbaka i sitt residens i Caesarea. När de hade fått över hans kammarherre (närmaste rådgivare) Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning. Fenikien var beroende av spannmålsleveranser från de inre områdena som Herodes Agrippa I styrde över. De kom till sist överens och Agrippa anordnade festligheter för att fira detta.