Apostlagärningarna 10:33-47

³³Då skickade jag genast bud efter dig, och det är storslaget att du kom. Jag är så tacksam att du kom hit till mig som inte är jude. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga.”

³⁴Då öppnade Petrus sin mun och sade: ”Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon),

³⁵utan välkomnar var och en som fruktar (respekterar, böjer sig inför) honom och gör det som är rätt (lever rättfärdigt), vilket folk han än tillhör.

³⁶Ni känner till ordet (innehållet i budskapet) som Gud sände till israeliterna, när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) om frid (harmoni, lycka, välgång) genom Jesus Kristus, som är Herre över allt.

³⁷Ni känner själva till (har med egna ögon sett) vad som har hänt i hela Judéen. Det började i Galiléen efter omvändelse-dopet som Johannes Döparen predikade.

³⁸Ni känner till vad som sedan hände, hur Gud smorde Jesus från Nasaret betonar Jesu mänskliga sida med helig Ande och kraft (förmåga, styrka). Han vandrade omkring och gjorde gott (hjälpte människor utan krav på någon gentjänst) och framför allt botade (befriade) han alla som var under djävulens våld, för Gud var med honom. Ordet ’våld’ på grekiska är också en benämning på den slavmarknad där slavar såldes och köptes till olika herrar. Innan Jesus köpte oss fria var vi också bildligt talat på denna slavmarknad där olika demoniska krafter kunde utöva sitt våld över oss, och vi var slavar under olika herrar.

³⁹Vi kan själva vittna om allt han gjorde (berätta vad vi sett och hört honom göra) både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. De avrättade honom genom att hänga upp honom på trä (ett kors),

⁴⁰men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom bli uppenbarad (öppet synlig och identifierad),

⁴¹inte för hela folket, men för oss, som Gud redan hade valt ut att bli vittnen, vi som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda.

⁴²Han Jesus befallde oss (en order som inte bara är en personlig åsikt, utan en order från högre ort) att predika (öppet berätta, förkunna) för folket och vittna om (framhålla, varna dem) att han Jesus är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda.

⁴³Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.”

⁴⁴Medan Petrus fortfarande talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.

⁴⁵De omvända judar (de omskurna) som hade följt med Petrus häpnade (tappade helt fattningen) över att den helige Andens fria gåva blev utgjuten också över hedningarna,

⁴⁶när de hörde dem tala med tungor och prisa (upphöja, förhärliga) Gud. Händelsen kallas ibland ”hedningarnas pingst” och liknar det som skedde bland judarna på pingstdagen, se Apg 2:1-4. Petrus gör den kopplingen när han senare återberättar händelsen i Jerusalem, se Apg 11:15. Det är naturligt att detta sker i Caesarea Maritima, den romerska huvudorten, på samma sätt som Anden kom på pingstdagen i Jerusalem, judarnas huvudort. Då frågade Petrus:

⁴⁷”Inte kan väl någon vägra dem vattnet så att de kan bli döpta, när de på samma sätt som vi har tagit emot den helige Ande?”