Apostlagärningarna 10:1-35

¹I Caesarea Maritima, vid medelhavskusten bodde en man som hette Cornelius, en officer (centurion) vid den bataljon (kohort) som kallades den italienska bataljonen.

²Han var from och fruktade (vördade, respekterade) Gud och det gjorde även alla i hans hus. Cornelius, hans familj och de tjänare som bodde hos honom trodde på och tillbad Israels Gud, följde vissa judiska traditioner, men hade inte konverterat till judendomen. Han gav frikostigt med gåvor till det judiska folket och bad alltid (regelbundet) till Gud. Caesarea Maritima, som betyder Caesarea vid havet, var den romerska huvudstaden i Judéen och en viktig militär bas. Cornelius var en centurion i den romerska armén och ledde en centuria på 100 män. Ett sådant kompani bestod av 80 soldater plus ett tjugotal icke-stridande underhållspersonal. Till skillnad från andra högre grader i armén var centurioner tidigare soldater som blivit befordrade. De var därför ofta omtyckta och hade goda ledaregenskaper. En annan gudfruktig centurion nämns tidigare i Luk 7:5. Cornelius och hans kompani ingick i en kohort som bestod av sex centuriae. Den romerska arméns olika enheter var: - Centuria, 100 män (80 soldater + 20 underhållspersonal). - Maniple, 200 män (2 x Centuria). - Kohort, 600 män (3 x Maniple). - Legion, 6 000 män (10 x Kohort). Vid den här tiden var fem kohorter stationerade i Caesarea och en i Jerusalem. Flera inskriptioner visar att ett italienskt regemente ”Kohors II Italica” fanns stationerat i den romerska provinsen Syrien 69-157 e.Kr. Även om detta datum är senare än händelserna i Apg 10, vilka inträffade omkring 40 e.Kr., bekräftar fynden att italienska förband fanns i området.

³En dag omkring nionde timmen (vid tretiden en eftermiddag) då han var i bön hemma i sitt hus, se vers 30 såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: ”Cornelius!”

⁴Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: ”Vad är det, herre?” Ängeln sade: ”Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett väldoftande offer han kommer ihåg. Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.

⁵Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus.

⁶Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet.” Ängelns instruktioner är precisa. Dubbelnamnet Simon Petrus anges eftersom båda männens namn var Simon. Att arbeta med läder var ett föraktat yrke bland judarna, eftersom hanteringen med döda djur gjorde att man blev rituellt oren. Hantverket spred också en obehaglig stank och det behövdes rikligt med vatten, vilket var en orsak till att Simons hus låg vid havet. Att Petrus bor här, gjorde även honom oren. Redan här har vi en antydan om att Petrus inställning till de judiska föreskrifterna om vad som är rent och orent höll på att ändras.

⁷När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare speciellt ord för slav som tjänade i hemmen och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst.

⁸Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. Hamnstaden Joppe, som också benämns Jaffa, har på senare tid vuxit samman med Tel Aviv. Den ligger fem mil söder om Caesarea Maritima. En dagsmarsch var 25-30 km, så det tog två dagar att gå ner från Caesarea Maritima till Joppe. Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder ”vacker, skön”. Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån Herrens ansikte. Nu omkring 800 år senare befinner sig Petrus på samma plats och får ett liknande uppdrag att gå till hedningarna.

⁹Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden Joppe, gick Petrus upp på taket hos Simon för att be vid sjätte timmen (mitt på dagen).

¹⁰Han blev då hungrig vilket var ovanligt och ville ha något att äta. På vardagar åt man två gånger, ett morgonmål och ett större mål mat på sen eftermiddag. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning (ordagrant ”ekstasias”).

¹¹Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes långsamt ner till jorden,

¹²och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Dessa motsvarar djuren som tas med i Noas ark, se 1 Mos 6:20. Enligt kosherlagarna i 3 Mos 11 förklarades vissa djur rena och andra orena. Nu såg Petrus dessa blandade. Rena djur som får och kor tillsammans med orena djur som svin, fladdermöss, ödlor, ormar, grodor, paddor, och gamar.

¹³En röst kom till honom: ”Stå upp, Petrus, slakta och ät!”

¹⁴Petrus svarade: ”Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent.”

¹⁵Då sade en röst för andra gången till honom: ”Vad Gud har förklarat rent ska du inte kalla orent.”

¹⁶Detta hände tre gånger, och sedan togs duken på en gång upp till himlen. Petrus var välbekant med talet tre under himmelska samtal. Han förnekade Jesus tre gånger och bekände honom tre gånger när han blev upprättad, se Luk 22:61; Joh 21. Denna syn bekräftade vad Jesus tidigare hade sagt när han upphävt renhetslagarna och förklarade all mat ren, se Mark 7:19. Även om synen handlade om mat, verkar huvudbetydelsen röra relationen mellan jude och hedning som Gud öppnar upp, se vers 28.

¹⁷Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,

¹⁸och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst.

¹⁹Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sade den helige Anden till honom: ”Se, tre män söker dig.

²⁰Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem.”

²¹Petrus reser sig upp, tar trappan på husets yttersida som leder ner till innergården och gick ner till männen och sade: ”Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?”

²²De svarade: ”Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga.”

²³Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster. Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av de judiska bröderna sex stycken, se Apg 10:45; 11:12 från Joppe följde med honom.

²⁴Dagen därpå kom de till Caesarea efter två dagars vandring. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner.

²⁵När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad.

²⁶Men Petrus reste upp honom och sade: ”Stå upp! Jag är också en människa.” Det är bara Gud som ska tillbes. För en jude var detta en självklarhet till skillnad från Cornelius som levde i den romerska kulturen där t.ex. kejsaren tillbads som en gud.

²⁷Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där.

²⁸Han sade till dem: ”Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Mose lag förbjöd uttryckligen inte detta, men det var den allmänna tolkningen och uppfattningen. Ett exempel finns i Joh 18:28 där man inte ville orena sig och gå in i Herodes palats under processen mot Jesus, se även Joh 4:9. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren.

²⁹Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?”

³⁰Cornelius svarade: ”För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen (vid tretiden på eftermiddagen), var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig

³¹och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor.

³²Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.’

³³Då skickade jag genast bud efter dig, och det är storslaget att du kom. Jag är så tacksam att du kom hit till mig som inte är jude. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga.”

³⁴Då öppnade Petrus sin mun och sade: ”Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon),

³⁵utan välkomnar var och en som fruktar (respekterar, böjer sig inför) honom och gör det som är rätt (lever rättfärdigt), vilket folk han än tillhör.